Kennelträff,  valpträffar, träningar och träningsjakter har varit mycket uppskattade. En hel del provresultat från ambitiösa och duktiga valpköpare från både Norge, Danmark och Sverige har rapporterats och toppades med en ny jaktchampion i kenneln i höstas!

Grattis till er allihop! Och tack alla ni andra som tar så fint hand om era hundar! Vi är så glada att höra att era AnnieGetYourGun-hundar förgyller livet för er, även om ni inte tränar för jakt och jaktprov. Ett gott hundliv kan se ut på många sätt.  

Förra årets tråkigheter började egentligen redan i december 2024. Vi väntade på Vegas valpar och var så glada att få en kull med en ung och mycket lovande hane med en stamtavla som talade för sig själv.  

Vega var trillrund och vi trodde vi skulle få en normalstor kull. Så blev det tyvärr inte. När valpningen inte förlöpte som den skulle, så blev det ett kjesarsnitt.  Sju döda/döende valpar blev utgången, ingen överlevde. och vi var förkrossade. Det var dagen före julafton 2024. Så det blev en riktigt dålig start på 2025. Tack och lov hade Vega en helt okomplicerad dräktighet och valpning när hon var två och ett halvt år. Nio valpar på tre och en halv timme på dagtid. Inga konstigheter alls. Så vi vet ju att hon är fertil och kan bära fram valpar.  

Parning i Österrike och knallning på prov 

Milli började löpa i början av februari förra året, och vi bestämde oss för att åka till Österrike för att para henne med Woodrush Eagle. Vi hade velat göra den parningen ett bra tag. Det blev åtta fina valpar, så den resan är vi glada att vi gjorde även om det är långt och dyrt. Vi behöll en hane från den kullen. 

För egen del har jag fått uppleva knallning på prov, inte bara en gång utan två gånger förra året! Tack och lov inte med samma hund.  Kan egentligen bara skratta åt det, tänk att det skulle ta så många år innan det hände på prov…  

Milli var nog den jag minst trodde skulle knalla. Det var på ett öppen A i Jaktretrieverklubben. Provet startade med tre dirigeringar på vatten, sedan förflyttning till ett enormt fält med alla skyttar synliga. Hon fick hämta en fågel som försvunnit bakom en lutning på fältet. När sedan min medstartande tog emot sin fågel så såg jag en svart hund på väg ut till höger. Eftersom det bara var hon där, så fattade jag direkt att det var Milli. Fick snabbt stopp på henne med ett MIILLLI! Vet inte vem som var mest förvånad av oss på linjen. För maken till lugn och balanserad hund… ja ni fattar. 

Hon fick en chans till och då gick det i alla fall vägen. Så nu är hon kvalificerad för elitprov A i både SSRK och JRK. 

Nästa knallning stod hennes dotter för. Samma klubb, Apporteringsprov. Sista apporten, en kort nedförsbacke och en dummy några meter ut på blankvatten. När domaren sa hennes nummer tog hon det som att jag skickar henne. Snabb som vinden, hon var i vattnet innan jag hann reagera. Så hon lyckades den lilla busan. 

Framgång på Mocktrail 

När Vega var igång i träning igen efter den olycksaliga valpningen var vi med på en tvådagars kurs i Mocktrialför domare från Skottland. Vega var inte i toppform men vi fick en månads uppladdning före kursen. Egentligen var det bara kurs dag ett och sedan tre träningsmocktrial dag två. Vi hängde kvar många apporter, men gick inte hela vägen.

Dag tre var det två officiella mocktrial med skottarna plus ett antal svenska domare. Jag hade anmält Vega till både förmiddagens och eftermiddagens prov i elitklass. Lite vågat, men samtidigt så värdefull träning i att vara ute i miljön och kämpa på. Lika viktigt för mig som för hunden.  

Båda proven gick i myrmark, så jag förstod att det skulle bli tungt för Vega. Hon var fortfarande lite rund, och som sagt inte i toppform ännu. Att sen avstånden är långa i elit gör ju inte saken bättre. Vega skötte sig i alla fall fint, och vi fick in våra två apporter för det första domarparet. Utöver de två apporterna skickades Vega som hund nummer två  på en lång linje diagonalt över myren. Anvisningen var helt fel skulle det visa sig och vi var båda kvar i provet.  Efter en stund i galleriet var vi inne på den andra sidan. Vega skickades på en kortare diagonal åt andra håller, in i en skog och hon hittade apporten efter några signaler. På hemvägen var hon så trött att hon gick halva sträckan. Så jag fick plocka av mig nummerlappen. Dålig fart är diskvalificerande och provet var över för oss 

Överlade med mig själv: skulle jag dra henne från eftermiddagen eller fortsätta? Eftersom jag kunde lämna provet och lägga henne i bilen, så skulle hon få ett par timmars vila. Hon fick en lätt lunch och vi vilade båda två. Självklart startade vi även på eftermiddagen. Skulle vi bara få in en eller två apporter, så skulle vi i alla fall får lite mer erfarenhet. 

Skulle Vega orka? 

Eftermiddagens prov inleddes i en skog, men snart var vi ute på en mer öppen och mycket våtare myr. Vega första apport var inte den snyggaste. Jag såg inte henne så bra i skogen, men vi fick in apporten. Sedan fick vi chansen att prova på en apport som hunden som var inne på linjen samtidigt inte fick in. Det var en markering från skogen och ut en kort bit på myren. Vega fick in den. Sedan gick det bara bättre och bättre. Om jag inte tänker helt fel, så eyewipade Vega två gånger till, totalt fem hundar åkte ut eftersom hon lyckades där de gick bet. Tyckte vi gick fram och tillbaka på den där våta myren hur många gånger som helst, långt och tungt var det. Till slut var Vega väldigt trött, och jag fick kalla med pipan för att få henne att inte tappa farten för mycket på hemvägen.  

När provet var slut hade Vega och fyra andra hundar fått in alla apporter, men jag var jag rädd för att hennes låga fart i slutet av provet skulle peta väck oss från prispallen. Men Vega placerades som nummer fyra! Det kändes otroligt bra, ett officiellt mocktrial i elit på en nivå jag inte har varit på tidigare. En kvalificerad  viskning i mitt öra sa att Vega hade kommit högre upp om hon inte varit så trött. Kändes helt fantastiskt!  

Oturen lurar i gräset 

Under juni tränade jag Vega för b-prov elit, och på första starten fick hon excellent. Vega var fint i hand och samarbetet fungerade även om hon hade lite egna tankar ibland. Jag såg fram emot de tre kommande starterna i juli som vi hade turen att komma med på.  

Men oturen slog till igen. Vega blev opererad i buken för att plocka ut en tjock sammanflätad sträng av gräs som blockerade tunntarmen. 50 cm gräs plockades ut via magsäcken. 6 veckors vila är inte det man önskar sig mitt i provsäsongen. Att Vega sedan var lite för taggad för att göra det riktigt bra på prov under hösten, det kan jag förlåta henne för.  

Skomakarens barn 

Fly fick inte så mycket träningstid i höst tyvärr. Svårt att hinna med alla. Hon är en snabb hund som är helt fokuserad i träning. Hon hade kunnat bli för het om jag hade haft för bråttom, men trots det är hon mycket balanserad och helt tyst. Hon har ett stort mått av ”will to please” och är väldigt hörsam på signaler.  Målet för henne 2025 var apporteringsprovet. Att hon skulle knalla bort sig fanns liksom inte, jag blev helt överrumplad. Nyttigt kanske, men väldigt onödigt.  

Det här året ska jag fokusera mer på fina Fly.  

Tyvärr slutade 2025 i moll, och återigen var det Vega som drabbades. Vi parade henne med en fin hane i Sverige och hade många lovande valpspekulanter. En tik skulle det förhoppningsvis bli även för kenneln. Vega är efter vår stamtik Duffy, och det känns viktigt för oss att få en avkomma efter Vega för att fortsätta med Duffys linjer.  

Så skulle det tyvärr inte bli den här gången heller, ultraljudet visade att det inte fanns valpar i hennes mage.  

Men nu vi laddar om för ett bättre 2026! Med oss från det gamla året har vi våra fina valpköpare och några nya härliga bekantskaper jag fått under året. Ny kontakt med gamla bekantskaper har också knutits, så jag ser fram emot det kommande året med tillförsikt! Snart kommer Fly i löp, och då är det dags för parning i Danmark. 

Jag hoppas vi ses därute!